MMB

Det verkar som det är året för att tacka adjö till nära och kära.  Det startade med att min mormor avled i januari, bara några veckor till att hon skulle ha blivit exakt 100.  Det fortsatte med flera och verkar inte sluta, verken med personliga eller massmord.  Denna blog vill jag tillägna Madame Kerstin.

Kerstin var en unik människa som vågade bryta mot normen och vågade öppna dörren för flera.  Hon öppnade en bar som hette "Hjärter Dam".  Men detta var inte bara en bar.  Det var också en klubb för alla som ville vara lite annorlunda och klä sig antingen 'vågat' eller 'kinky'.  Men meningen med detta var inte något sjukt.  Det var mer ett ställe som man kunde uppleva inte bara sina fantasier, men också en plats där man kunde klä sig som man ville (ibland med dress code) och vara sig själv utan påtryckningar.  Samtidigt var det också ett ställe som man var alltid välkommen och accepterad för den man var.  Dessutom, flera kändisar som jag vill inte nämna här kunde festa som dom ville.

Kerstins start bredde vägen för flera klubbar och barer av udda slag.  Men Kerstin såg till att alla var välkomna och gav flera möjligheter, både privat och profesionellt.  Hon var väldigt uppskattad och älskad.  Att våga stå fram i en värld där dom flesta andra  skulle springa och gömma sig är verkligen beundransvärt.  Själv träffade jag henne då jag arbetade för en lokal TV kanal som hette TV City.  Med programmet Dr. Dix kunde vi visa fram denna värld och visa att det fanns mer än bara ett liv på krogen och dricka, utan mer av en erfarenhet.

Hon var en väldigt kärleksful person och såg till att alla var välkomna, som en familj.  Kerstin var också älskad av flera.  Tyvärr så avled hon igår från cancer.  Var hon än är nu mår hon mycket bättre en alla oss andra.

R.I.P. Madame Kerstin.  You will be missed.

Att det har gått så här långt. Dagen efter bombningen och massmorden i Norge. Och vi sitter forfarande och väntar på hemska nyheter om hur många döda det är totalt. Vi kan inte tro att det är sant. Dessutom får man veta att Amy Winehouse har hittats död. Det går inte att jämföra dom två, men båda är tragiska. Två människor som tappade kontrollen. Och jag undrar, vad är det som driver dessa människor att dom tappar kontrollen.

Jag har själv blivit offer pga myndigheter och deras bestämmelser. Dom som sitter högt upp och följer lagarna för att "det är så skrivet" och ingen är villig att sätta sig emot vad som är bestämt. "Det är för vårt eget bästa" heter det. Då jag förstår att det business mässigt ska fungera, hur är det då på den humana sidan frågade jag en person på Kronofogden. "Det är vi inte så bra på" fick jag som svar. "Vi är bara springpojkar åt andra". Jag kan på en nivå förstå dom frustrationer då ingen hör dig då du ropar på hjälp i dom enklaste frågorna. Det kan driva en helt i galenskap och få dig att göra sånt du aldrig trott. Men det finns absolut ingen anledning att någon skall förlora sitt liv pga detta.

Amy Winehouse, talangful som hon var, var ingen stark person. Droger och alkohol var hennes svar till hur hon kunde överleva i dagens samhälle. Norrmannen som ansågs "normal", fick inte sin röst hörd och vilken anledning det än är, drevs till bombningen och massmorden av flera människor. Har vi kommit så långt i livet att det enda sätt att få uppmärksamhet i detta samhälle, är att i desperation föra skada till dig själv eller andra omkring en? Eller har vi tagit hundratals steg bakåt?

I ett socialt samhälle som vi lever i, är det meningen att folket ska stödja sin regering och tvärtom. Men det är inte den värld vi lever i. Flera regler och lagar fungerade för flera decennier sen, men verkligheten är då inte lika med dagens verklighet. När man dessutom lever i en värld som är kontrollerad av pengar, utan några andra alternativ, så ser det ganska mörkt ut. För dom som har ett ansvar att se efter sitt folk, lyssna på dom och stödja dom, så verkar det som om dom är mer intresserade in sina egna bank konton och personliga behov. På den amerikanska dollarn står det "in god we trust". Inte för att jag är religös, men det verkar som om pengar har blivit gud för alldeles för många människor.

Händelserna i Norge är hemska. Man mår illa, rent ut sagt! Och offren var inte bara några politiker eller byggnader, men så många oskyldiga. Mördaren var absolut inte klar i knoppen. Men man undrar ändå hur långt det gick, eller vad som drev honom till detta, med resultat av flera döda. Kommer han att vara den enda, eller kanske den första?

Till slut, en liten sidotanke; en fråga. Enligt nyheterna var det hela filmat då det hände. Fotografen "förstod inte vad han filmade". Samtidigt då det värsta händer "kan inte polisen hitta en båt för att ta sig ut till tragedin". What is wrong with this picture?